Recension i Norrtelje Tidning
Postat 16 Apr 2014

Briljant resa genom Schaffers liv

Jazz, rock, blues – och en ömsint hyllning till Björn J:son Lindh. Janne Schaffer och Östhammars storband bjöd på en mångfacetterad konsert på söndagskvällen.

Det känns som om Janne Schaffer alltid har funnits där.

Janne Schaffer, hans gitarr och de karakteristiska tungrörelserna.

Så har han också spelat med de flesta och de bästa under en musikalisk karriär som sträcker sig över mer än 40 år.

När han tar plats på Roslagsskolans scen är det i sällskap av Östhammars storband, som hunnit inleda kvällens konsert med Days of wine and roses i klassisk storbandstappning.

Sedan bjuder Janne Schaffer och bandet på en resa genom hans musikaliska liv, där han plockar fram låtar som sträcker sig över en rad musikaliska genrer och tidsperioder.

Det är lika bra att säga det direkt. Janne Schaffer är helt enkelt en fantastisk gitarrist, med både suverän teknik och förmågan att ladda musiken med tonvis av känslor.

Under konserten berättar han minnen från sin uppväxt och sin karriär och packar upp olika delar av sitt musikaliska bagage.

Det är en väska som innehåller en finstämd hälsning till hans mamma, en egensinnig blues, en blinkning till förorten Blackeberg där han växte upp och mycket, mycket mer.

Janne Schaffer samarbetade med Björn J:son Lindh i 40 år. Efter paus framför han, tillsammans med pianisten Stefan Blomqvist, en ömsint hyllning till sin vän och kollega, där de laddar Björn J:son Lindhs kompositioner med både vemod, glöd och stilla glädje.

Det är ett parti som är vackert, finstämt och fyllt av starka känslor. Långsamt glider de sedan över till att minnas Ted Gärdestad med Jag vill ha en egen måne.

Janne Schaffer och Östhammars storband kan låta som en lite oväntad kombination, men det är ett musikaliskt möte som fungerar alldeles utmärkt.

Storbandsblåset gifter sig väl med de schafferska gitarrslingorna och skapar en väl komponerad musikalisk mix.

Storbandet, med flera musiker från Norrtälje, får också chans att visa upp sig på egen hand och i sällskap av den duktiga jazzsångerskan Nina Rydberg, som inleder konsertens andra halva med en läcker version av Let the good times roll.

Men visst är det Janne Schaffer som står i centrum med sin röda gitarr.

Han hinner berätta om både Toto, proggrörelsen och tv-inspelningar, men framför allt visar han vilken suverän musiker han är.

Han får det att se så enkelt ut när han låter fingrarna löpa över gitarrsträngarna och trollar fram pärlband av toner.

Tyvärr kan jag inte stanna tills konserten är slut, timmen är alltför sen. Det är synd. Jag hade gärna velat höra mer av både storbandet och Janne Schaffer.

– MARGARETHA LEVIN BLEKASTAD

Till toppen av sidan